Dyk ner i vattnets emotionella värld tillsammans med Masaru Emoto

Vatten har kraften att ge oss ro och rena oss, men har du någonsin funderat på om detta fungerar åt båda hållen? Japanske forskaren Masaru Emoto var övertygad om att så är fallet. Han upptäckte att iskristaller formas på olika sätt beroende på om de exponeras för hårdrock eller klassisk musik. Med sina experiment och teorier kom Masaru Emoto fram till att vatten kan ha en egen uppsättning med känslor, som speglar mänskligheten på en rad intressanta sätt.

 

Han ansåg att vatten är ”en ritning över vår verklighet”, och att vissa (emotionella) energier kan få vattnet att förändra sin form. Detta gällde inte bara vatten i flytande form, utan också i fryst version. Masaru Emoto experimenterade genom att utsätta vatten för olika sorters ord, bilder och musik, frysa vattnet och sedan studera det i mikroskop. Han lärde sig inte bara massor – det ledde också till hisnande vackra bilder.

 

Olika känslor, olika form

Enligt Masaru Emoto fick vattnets iskristaller olika form beroende på vilken typ av känslor det exponerades för. Om det var positiva känslor fick iskristallerna en vackrare form, men när det gällde negativa känslor formades iskristallerna på ett ”fult” sätt.

Ett mer konkret exempel är hans experiment med klassisk musik och hårdrock. När vattnet fick ”lyssna” på en hårdrockslåt och sedermera frystes, noterade Masaru Emoto att iskristallerna formerades på ett fullständigt kaotiskt och ”stört” sätt. Omvänt så när han spelade klassisk musik började iskristallerna formera sig på ett väldigt konstnärligt och estetiskt ordnat vis, som skilde sig åt utifrån olika stycken. Mest anmärkningsvärt var kanske att när Masaru Emoto spelade Elvis Presleys kända ”Heartbreak Hotel” för vattnet blev resultatet att iskristallerna var krossade.

 

Skillnaden mellan rent och smutsigt vatten

Emoto var även övertygad om att kristallerna formas olika beroende på om vattnet kom från en ren och frisk bäck i bergen eller en smutsig simbassäng. Bergsvattnet producerade vackra kristaller medan poolvattnet – japp du har nog gissat det redan – ledde till fula och deformerade kristaller. Enligt honom fanns det en lösning på detta: genom att utsätta vattnet för UV-strålar och vissa typer av elektromagnetiska vågor kunde skillnaderna neutraliseras.

 

Vattnets ”minne”

Forskaren tog sina exceptionella experiment vidare till helt andra nivåer. Han fyllde en petriskål med vatten och placerade det på olika foton under ett dygn för att sedan frysa ner vattnet. Enligt Masaru Emoto framstod visuellt olika former vari det gick att utläsa konturerna på fotona. Han tolkade det som att vatten har ett typ av minne och kan ”minnas” de bilder som det exponeras för.

 

En helande effekt

En av de främsta slutsatserna som Masaru Emoto kom fram till utifrån sin forskning var att den energi som finns i vattnets struktur är mottaglig för externa faktorer. Han ansåg att det är därför som vatten kan ha en helande effekt på människor.

 

Rynkade ögonbryn och miljontals dollar

Kanske har du rynkat ögonbrynen några gånger när du har läst detta. Det är du inte ensam om eftersom Emotos slutsatser har mötts med stor skepticism. Många forskare har kallat hans experiment och slutsatser för ”pseudovetenskap” och att han inte har rätt att fastslå det som han gör. Enligt kritikerna är hans experiment för känsliga för manipulation och påverkbara av den mänskliga faktorn och ”har inget att göra med verklig vetenskap”. De krävde också att han skulle göra bredare och säkrare experiment, men Masaru Emoto nekade.

År 2003 bjöds forskaren in till den så kallade One Million Dollar Paranormal Challenge, där han kunde vinna en miljon dollar om han kunde återskapa sina experiment under vissa villkor. Masaru Emoto tackade nej. Så även om hans bok The Hidden Messages in Water hamnade på New York Times bästsäljarlista, kanske vi inte helt ska lita på hans slutsatser…