Välkommen till vår månatliga serie, ”My Soulful Life”. Vi ställer 13 reflekterande frågor – inspirerade av kardinalstrecken på The Art of Soulful Living-kompassen – till personer vi beundrar, som delar med sig av sitt innersta jag. 

Kelly Weekers har en masterexamen i klinisk och hälsopsykologi och är expert på att hjälpa personer med utbrändhet, ångest och depression. Hon är även författare till tre böcker: The Power of Choice: How to hack your happiness, Happy Life 365 och nyutkomna Choosing Me. Och det är därför vi har samarbetat med henne för att skapa kursen Var dig själv som fokuserar på äkthet och att börja leva ett liv man verkligen älskar. Kellys metod handlar om att ta små steg varje dag som på längre sikt gör stor skillnad för att åstadkomma genuin förändring.  

 

1. Vilken tid på dygnet är du som mest reflekterande? 

 

”I slutet av dagen. Jag tycker de sista 5 minuterna innan man går och lägger sig ska vara de mest reflekterande under dagen, av två anledningar. Oavsett hur dålig ens dag har varit är det alltid bra att avsluta den i positivitetens tecken och med en positiv inställning till nästa dag. Dessutom tror jag att det undermedvetna är öppet för att skapa nya upplevelser åt oss under nattsömnen. Om man reflekterar i slutet av dagen och fokuserar på rätt saker, på det man vill ha och det man är stolt över, kan man komma långt i livet. Det är väldigt viktigt att ta med sig positiva lärdomar och tankar till det undermedvetna.” 

 

2. Nämn en person, plats eller sak som garanterat gör dig glad. 

 

”Ibiza. Vi flyttade precis dit, men jag har besökt ön de senaste 12 åren, och så snart jag kommer dit fylls jag av en känsla av lugn och frid. Det är min favoritplats och dess energi stärker mig verkligen.” 

 

3. Tycker du det är viktigast att förlåta eller att glömma? 

 

”Jag är inte typen som skulle glömma något om det var av betydelse för mig. Därför skulle jag säga att det är viktigare att släppa taget. Och för många är förlåtelse en del av att släppa taget. Inte bara att förlåta andra, utan även förlåta sig själv – för man kan såra både sig själv och andra människor. Jag tror förlåtelse är viktigt för att kunna leva i nuet.” 

 

4. Vilket ögonblick i livet är du mest tacksam för? 

 

”När jag blev mamma. Det var en stor önskan jag haft sedan jag var ung. Det kan låta klyschigt, men det är sant. Barnen har gett mig ett syfte i livet bortom mig själv och det jag gör. Jag hoppas att de kan känna sig stolta över kvinnan jag är, och att jag är en bra förebild som lär dem att leva livet på sitt eget sätt och förbli sanna mot sig själva.” 

 

5. Har du hittat ditt livs syfte än? 

 

”Ja, jag tror det. Jag tror att jag är inne på mitt autentiska spår när jag lär ut äkthet. Det är verkligen i linje med den jag är och det jag är bra på och ger mig energi.” 

6. Tror du att det går att lära ut medkänsla? 

 

”En av de intressantaste sakerna jag lärt mig genom medkänslans psykologi är att vi som vuxna ser så mycket negativitet i världen att vi lätt blir avtrubbade. Det i sin tur kan göra det svårare för oss att känna medkänsla med andra.  

 

Om vi i stället försöker förstå att det finns ett litet barn inom oss alla som inte önskar något högre än att bli sett och hört, är det mycket lättare att känna medkänsla. När andra skriker eller behandlar en illa, kan man påminna sig om att de är på det sättet på grund av något som hänt deras inre barn.  

 

Jag tror det är en försvarsmekanism hos många människor att inte vara medkännande. De behöver lära av sina egna erfarenheter och öppna sina hjärtan, och det är inte så lätt. Det kräver arbete. Ibland måste man förstås sätta gränser och skilja på sin egen och andras energi, men det betyder inte att man inte samtidigt kan vara medkännande.” 

 

7. Vad önskar du att du kunde göra med större medveten närvaro? 

 

”Medveten närvaro handlar om att leva i nuet, och jag tror att jag är hyfsat bra på det tack vare mitt yrke. Livet är ofta hektiskt, man ska hinna med så mycket att man ibland tar sig igenom dagen på autopilot. Sedan kommer kvällen, och man undrar vart tiden tog vägen.Varje dag förnyar jag min avsikt att leva medvetet och försöka vara närvarande i nuet, för det är det enda vi har. På min dödsbädd vill jag kunna se tillbaka och tänka att jag njutit av livet.” 

 

8. Hur skulle du visa att du älskar någon? 

 

”Jag tar hand om och överöser människorna jag älskar med uppmärksamhet. I första hand för att jag verkligen tycker om att umgås med dem. Det är inte ovanligt att jag sätter andras behov före mina egna. Kanske borde människobehagaren inom mig hålla tyst ibland! Hur som helst visar jag det främst genom att ta hand om andra och se till att de har det de behöver.” 

 

9. Vilken var den senaste vänliga handlingen du utförde eller bevittnade? 

 

”Vänlighet är ett dagligt mål jag sätter upp. För mig kan en spontan, vänlig handling vara som när jag träffade min granne i morse, hälsade och frågade hur han mår. Jag vet att han uppskattar det. Det är en liten, vänlig handling. Jag tror man får vänlighet tillbaka när man sprider den omkring sig.” 

 

10. Vilka tre ord beskriver ditt sanna jag? 

 

”Jordnära, positiv och sarkastisk!” 

 

11. Är du konstant eller ombytlig när det gäller dina passioner?  

 

”Jag är mycket konstant och mycket disciplinerad. De flesta som känner mig vet att jag är förtjust i rutiner, och om jag åtagit mig något kan jag göra det outtröttligt och i all oändlighet. Jag har massor av energi – jag vaknar och sätter igång direkt! Jag skulle bara ge upp något om det inte var det rätta för mig.” 

 

12. Vad lyckas alltid fånga din uppmärksamhet och förankra dig i nuet? 

 

”Mina barn! Det är både positivt och negativt. Man brukar oftast tala om de positiva aspekterna, men barn struntar egentligen i vad man gör. De uttrycker helt enkelt sina behov i stunden. Det var något jag var tvungen att lära mig. Men de förankrar mig i nuet, för i deras värld existerar bara det innevarande ögonblicket.” 

 

13. När i livet har du haft störst nytta av en positiv inställning? 

 

”När jag har mist någon jag älskar. Man vet inte vad sorg är förrän man förlorar en närstående. Jag visste inte vad jag skulle göra av mig själv eftersom jag är så positiv. När jag förlorade en vän, och till och med när jag förlorade min hund i samband med en operation, blev jag väldigt nere. Men det lärde mig att man inte måste tänka positivt genast. Ibland är livet kasst, och det är okej. Det är okej att låta sig ryckas med, att ligga på soffan och äta glass och gråta. Det är oerhört viktigt att få utlopp för känslorna, att bara vara och inte försöka förändra något, för så småningom kommer man ändå tillbaka till sig själv och sina rutiner, och även positiviteten återvänder.”