Snökonstnären Simon Beck trampar upp sin egen väg

Konstnären Simon Beck använder snö och sand som målarduk för att skapa enorma och häpnadsväckande vackra geometriska verk. Beck är född i Storbritannien och reser världen runt från Schweiz till Kina till Sydamerika, där han vandrar oavbrutet i upp till 12 timmar åt gången och tillryggalägger upp till 40 kilometer medan han noggrant stakar ut linjer och fyller i sina kortlivade konstverk som han sedan fotograferar. Det som började som en hobby har blivit en andra karriär för den före detta kartografen. Vi träffade Beck för att prata om vad som inspirerar honom, hur det känns i kropp och sinne att vandra timmar i sträck, och vad som händer om han trampar fel. 

 

Rituals: Bygger din snökonst på passioner du hade som barn?

Simon Beck: Jag ritade en hel del diagram när jag var liten. Man ritar ett antal punkter med en gradskiva och drar upp linjer mellan dem. Det kräver koncentration och noggrannhet, och de andra barnen kunde inte göra det. Jag avskydde skolan eftersom jag tyckte uppgifterna vi fick var dumma och meningslösa. En av mina lärare sa att jag kunde välja ett eget projekt, så jag ritade massor av diagram och sparade dem i en bok. Jag önskar att jag hade kvar den, men min pappa brukade städa undan och slänga saker utan att fråga först!

 

Rituals: Hur kom det sig att du började skapa konst i snö och sand?

Beck: Det var inte förrän jag var 46 och flyttade till en skidort som jag fick möjlighet att skapa diagram i snön. Jag brukade hålla på med orientering och tänkte att när jag blir för gammal för att hålla elittider skulle jag lära mig åka skidor i stället. Jag lärde mig vid Mount Hutt i Nya Zeeland i oktober 2002, och 2004 bosatte jag mig på den franska skidorten Les Arcs strax efter skidsäsongens början. Jag tittade ut över den frusna, snötäckta sjön och tänkte att jag skulle gå och rita ett mönster på den. Och det gjorde jag så fort sjön frusit ordentligt och var säker att gå på. Snart insåg jag att jag var den enda som gjorde såna här ritningar i snön.

 

Rituals: Planerar du dina konstverk i förväg?

Beck: Med enkla motiv som en stjärna börjar man i mitten, stegar upp punkterna från ritningens mitt och förenar dem med linjer. Det är lätt att göra. Ofta ritar jag bilderna först (en millimeter motsvarar ett fotavtryck) för att få logistiken klar för mig. Varje gång man går genom snön skapar man en linje, och den linjen blir en del av den slutgiltiga bilden. I början ritade jag alltid bilderna på papper först, men nu när jag gjort över 350 bilder vet jag i förväg hur jag ska gå tillväga.

 

Först fokuserar jag på att få till de viktigaste linjerna. De måste vara så noggrant gjorda som möjligt, så jag räknar mina fotsteg och använder en kompass för att inte göra misstag. Medan jag går lämnar jag riktmärken, som pinnar eller kläder, som jag kan ta sikte på. Det är lätt hänt att man går mot fel riktmärke när man ser det på 75 meters håll, så det krävs stor koncentration. Efter cirka 2 timmar, när jag väl har fått alla strukturella linjer på plats, behöver jag inte tänka så mycket längre. Då kan jag bara koppla av, trampa runt och lyssna på musik. Jag lyssnar på klassisk musik – jag avskyr popmusik! Då och då tröttnar jag på musiken och då är det dags att byta ut den mot nya låtar.

 

Jag skapar de flesta av mina bilder i fyra steg: noggrann mätning, rita upp linjerna, fylla i och slutligen skapa de yttre kanterna. Jag brukar använda mig av fraktala former i kanterna, cirklar och mindre cirklar. Ibland fortsätter jag arbeta efter mörkrets inbrott med en pannlampa. Efter ett långt och tröttsamt arbetspass när jag ritat ett motiv och sedan fotograferat det dagen efter, behöver jag vila en dag eller två. Om vädret tillåter kan jag utöka en bild eller göra den mer detaljerad.

 

Rituals: Vad händer om du gör ett misstag?

Beck: Bilderna ser bäst ut när de är exakta – det handlar mer om geometri än om konst. Om jag gör ett misstag brukar det vara ganska tidigt i processen, till exempel att jag riktar in mig på fel punkt. Om jag gör ett misstag ger jag inte upp, utan improviserar en ny bild. Några av mina bilder har blivit helt olika den ursprungliga ritningen. Jag tänker alltid: ”Det är okej, jag försöker igen en annan gång.” Så länge slutresultatet ser bra ut är jag nöjd.

 

Om jag gör ett misstag ger jag inte upp, utan improviserar en ny bild.

Rituals: Var hämtar du inspiration till dina konstverk?

Beck: Jag försöker skapa bilder som ser annorlunda ut än de jag gjort tidigare. Dessutom måste det vara något jag klarar av under en 10–12 timmar lång arbetsdag. Till exempel får bilden inte bestå av isolerade delar som länkas samman av ett oönskat spår. Jag vill inte ha för många rundade linjer – raka linjer är enklare. Med detta sagt hämtar jag ofta inspiration från sädesfältscirklar.

 

När jag väl fångat ett motiv på bild gör jag sällan om det. Jag brukar fotografera motiven från olika utsiktsplatser, och om jag arbetar på uppdrag använder uppdragsgivaren en drönare.

 

Om jag upprepar ett motiv beror det på att jag inte fått ett bra foto, eller att jag vill återskapa det på en annan plats. Jag brukar inte redigera mina foton, men det händer att folk trampar på en bild och då tillåter jag mig själv att redigera den lite i stället för att skapa en helt ny bild. Men att ”fuska” på det sättet kan också vara tidskrävande, så om skadan är för stor går det snabbare att rita om bilden från början.

 

Rituals: Vilka är de häftigaste platserna du jobbat på?

Beck: Jag får ofta i uppdrag att rita bilder vid skidanläggningar. Öltillverkaren Corona har flugit mig till Sydamerika två gånger. Skoda har flugit mig till Kina. I Zermatt finns fantastiska platser med Matterhorn i bakgrunden. Kruxet är att mitt arbete är helt beroende av vädret. Om snön till exempel är för pudrig kan minsta vindpust förstöra bilden. När jag är hemma i Les Arcs kan jag vänta på rätt väderförhållanden. Det kan vara tålamodsprövande att vänta, men när jag är hemma med min skidutrustning nära till hands har jag annat att ägna mig åt!

 

Rituals: Vad vill du att folk ska känna när de ser ditt arbete?

Beck: Ärligt talat gör jag det för mig själv. Alla reagerar olika, och jag kan inte styra andra människors känslor. När det gäller vanlig målning finns det gott om konstnärer och kritiker, men med snö är det annorlunda. De flesta ser inte bilden ordentligt, och jag är en av få personer som sysslar med snökonst.

 

Rituals: Tränar du innan för att orka stå på fötter i flera timmar åt gången?

Beck: Jag jobbade tidigare som kartritare, så jag är van vid att gå omkring hela dagen. Dessutom har jag bergsvandrat hela livet, så min kropp är byggd för såna aktiviteter.

 

Rituals: Jobbar du oavbrutet när du skapar din konst, eller tar du pauser för att vila och äta?

Beck: Jag äter en stor skål gröt till frukost, en hel kastrull. Jag tar med mig vatten, kex och bananer som jag äter medan jag jobbar. Kvällen innan äter jag som inför ett maraton – massor av kolhydrater, mest pasta.

 

Rituals: Vår varumärkesfilosofi kretsar kring hälsa och välmående. Händer det att du ägnar dig åt mindfulness när du är ute och jobbar, eller måste du fokusera aktivt på ritningarna du gör?

Beck: Tyvärr inte, jag håller mig i god form genom att vandra i skogen och upp- och nedför bergen. Jag har inget behov av att syssla med mindfulness. Jag känner mig tillfredsställd med det jag gör och behöver inte fundera på sånt.

 

Rituals: Dina verk följer ju vissa mönster. Känner du att du kommer in i ett ”flow” efter ett tag?

Beck: Ja, jag tror det. Jag svävar liksom omkring på ett moln, försjunken i min musik. Efter ett tag blir jag uttråkad, men det är främst för att jag tröttnar på musiken. De bästa ögonblicken är när jag lyssnar på något jag inte hört förut. Vad gäller själva ritningen är den fraktala ytterkanten den tråkigaste delen, men bilderna ser mycket bättre ut med en fraktal inramning. Det är som med livet i allmänhet – allt man gör har både trevliga och tråkiga sidor.