Konstnären Satsuki Shibuya pratar om äkthet, andlighet och böckerna som kan förändra ditt liv

Konstnären och poeten Satsuki Shibuya började sin karriär som musiker, men hennes verkliga levnadskall blev målarkonsten. Efter en mystisk sjukdom började Satsuki utforska sitt sanna jag, och det blev en resa som förändrade hennes liv. Vi har pratat med konstnären om äkthet, andlighet och hennes kärlek till yoga.

 

 

Berätta lite om din bakgrund. Hur kom det sig att du blev konstnär?

Efter karriärsbytet öppnade jag en designstudio. Jag började känna mig väldigt stressad och sov dåligt om natten. Jag pressade ständigt mig själv till att göra och vara mer, tjäna mer pengar och utveckla min verksamhet. Jag arbetade oavbrutet för att försöka nå den framgång jag ville ha. Efter att ha levt så i cirka 2 år fick jag en märklig sjukdom som satte stopp för allt. Jag vet fortfarande inte vad det var för något. Nu har det gått 8–9 år, och jag har kommit långt med min fysiska återhämtning. När jag var sjuk var jag helt sängliggande. Jag kunde inte göra någonting och var tvungen att släppa mitt arbete. Ett tag mådde jag riktigt dåligt, jag ifrågasatte vad jag ville och vad jag gjorde med mitt liv. Var det verkligen värt det?



Min läkare föreslog att jag skulle prata med en psykolog eftersom det inte var något fysiskt fel på mig, så jag bestämde mig för att prova det. Efter några samtal sa psykologen till mig: ”Jag tror inte att det är något psykiskt fel på dig, jag tror att dina problem är andliga. Jag tror du behöver ta reda på vad det är och få kontakt med dig själv igen. Du kanske kan läsa böcker eller göra något annat som känns rätt för dig.” På den tiden avskydde jag att läsa, men jag följde hans råd och började läsa böcker som talade till mig – och det var så min resa började.



Det var som om jag vaknade till liv igen, jag mindes hur det var när jag var liten och kunde känna av energier. När jag läste de där böckerna och lärde mig den andra världens språk – energier, auror och så vidare – kunde jag äntligen sätta ord på allt jag upplevt sedan jag lämnade barndomen, saker som jag hade dolt i många år. Jag mindes hur det var när jag var liten, när jag träffade någon för första gången och sa det första jag kom att tänka på – barn har inget filter. Jag kunde säga till en främling: ”Varför är du si och så?” Och personen brukade titta på mig och säga till min mamma ”Hur kan din dotter veta det?” eller ”Varför säger hon så?”. Jag lärde mig snart att jag ser världen väldigt annorlunda. Jag förnimmer den på ett helt annorlunda sätt. Min mor menade väl, men på den tiden fick jag höra att det jag gjorde var fel. Under läsprocessen upplevde jag att en del av mig själv som jag hade gömt under väldigt lång tid vaknade till liv igen.



I takt med att jag återfick kontakten med min spirituella sida började det hända saker. Min fysiska hälsa förbättrades och jag började känna mig mentalt starkare. Det kändes som att jag började förstå världen igen, och som att jag inte behövde låtsas eller gömma mig bakom en falsk bild av mig själv längre. Jag kunde vara mig själv, oavsett vad det innebar.

 

Under läsprocessen upplevde jag att en del av mig själv som jag hade gömt under väldigt lång tid vaknade till liv igen.

Cirka 2 år efter att jag inlett processen att återfå kontakten med mitt innersta väsen drack jag te med en vän. Jag minns tydligt att när jag var på väg till köket för att ställa undan tekopparna, hörde jag en röst som sa ”du måste måla”. Det var första gången jag upplevde att jag hörde röster. Jag hade ingen bakgrund inom måleri, jag hade aldrig studerat konst eller tänkt tanken att måla. Jag provade olika tekniker men inget fungerade, så jag tänkte för mig själv: ”Det här är bara skräp, jag kanske håller på att bli galen.” Men så provade jag akvarellmålning och kände omedelbart att det var rätt. Tekniken talade verkligen till mig. Jag minns att jag vaknade en morgon och tänkte: ”Jag ska måla precis det jag känner inom mig. Hur ser det ut inom mig?” Jag kommer aldrig att glömma akvarellen jag målade den gången. Allting klickade och målningen blev precis som jag ville. Det var så allt började.

 

Vad betyder andlighet för dig?

I grund och botten är andlighet det vi är innerst inne. Andlighet handlar om att återfå kontakten med vår ande, essensen av vilka vi är och varför vi vandrar på jorden. Jag kan tänka mig att många människor är skeptiska mot begreppet andlighet, eftersom det har tagits ur sitt sammanhang. Vissa kanske tror att andlighet är en religion eller någon form av yoga. Men sådana saker är inte andlighet, utan mänskliga konstruktioner. Det är väldigt enkelt och rent i sin avskalade form: andlighet finns i naturen, i luften vi andas, i solens ljus. Den finns i musiken vi lyssnar på och blir berörda av, och i konsten och färgerna som talar till vår själ.

 

Som konstnär tror jag att jag kan hjälpa människor få kontakt med sin andlighet genom målningarna jag skapar och dikterna jag skriver. Min nya podd, ”Tapestry of Messages”, är också ett sätt att uppleva andlighetens innersta kärna utan att man behöver bekymra sig för vad man borde vara. Jag vill lyfta ut andligheten ur de behållare den placeras i och presentera den på ett sätt som talar till alla. Även om vi inte talar samma språk kan vi alla uppleva andligheten, vi kan känna den. Genom den upplevelsen börjar människor inse att andlighet är det vi upplever och det vi är, precis som vi är.

 

Andlighet är energi, och vi känner av positiva energier som kärlek och negativa energier som ilska. Alla dessa känslor behövs i vår dualistiska värld. Det finns inget svart utan vitt, ingen natt utan dag, och vi kan inte förstå det ena utan det andra. Men även i det sammanhanget väljer jag att fokusera på, och nästan hylla, de lättare energierna vi har på jorden. Jag tror att vi måste förstå att även om det händer negativa saker på jorden, så finns det saker i vårt vardagliga liv – i vartenda ögonblick, faktiskt – som ger oss ren och enkel glädje. Att kunna använda toaletten när vi vill. Att kunna äta den mat vi kan välja att laga. Vi kan till och med välja vilka grönsaker vi vill äta. Det är inte alla som har den lyxen. Bara att kunna kliva upp ur sängen eller andas – det är inte alla som har den lyxen.

 

 

Din konst har utvecklats från visuell till att omfatta poesi. Hur gick den utvecklingen till?

Poesin kom oväntat. Jag skrev dagbok och brukade hamna i trans och se ord dyka upp i huvudet. Jag skrev ned orden utan att fundera över meningarnas struktur eller sammanhang. Ibland kom de i form av gamla engelska ord jag aldrig hört förut, så jag slog upp dem senare. Meningarna bara kom till mig från ingenstans, utan att jag förstod hur det gick till, och undan för undan blev de mer poetiska. Jag förde samman mina egna erfarenheter med dessa meddelanden från universum, och det var så dikterna blev till.



Jag upplever att poesin är kraftfullare än målningen. Visuell konst kan vara ett hinder ibland, för det är inte alla som förstår eller är intresserade av den. Alla har olika smak vad gäller konst, men orden är en del av vår kommunikation och vårt liv. Ibland upplever jag att mina dikter talar mer direkt till andra människor än vad mina målningar gör. Jag kan uttrycka saker tydligare genom poesi, medan målningarna lämnar utrymme för tolkning – vilket är en av anledningarna till att jag älskar konst.



Var hämtar du din inspiration?

Jag får inspiration från små ögonblick i vardagen. Ibland är det nyanserna jag uppfattar, som årstidsväxlingarna, doften i luften vid soluppgång och solnedgång, någons skratt, vibrationerna jag känner när jag ser växter blomma. De där små, små detaljerna ger mig en intensiv känsla av lugn och stillhet. När vi jäktar genom livet är det lätt att sådana ögonblick passerar obemärkta. Även i sorgliga stunder, när vi går igenom svårigheter eller sorg, kan vi fortfarande se livets underliggande skönhet. Och även om det känns tufft ibland, går allt i cykler och inget varar för evigt.



Själva innebörden av balans – yin och yang, svart och vitt – är att vi kan ta oss igenom svåra tider och komma ut på andra sidan starkare, visare och mer medvetna. Det är sådana nyanser jag vill fånga i mina dikter och målningar. Jag vill frysa livet i de ögonblicken så att människor alltid kan komma tillbaka till dem.



Hur börjar du med ett verk, och hur vet du när det är klart? 

Jag låter målarpenseln guida mig. Jag planerar aldrig i förväg och jag vet intuitivt när jag är klar. Konsten har en stark koppling till mitt andliga utövande. Ju mer jag släpper taget, slutar tänka och bara låter saker ske, desto bättre överensstämmer resultatet med mina andliga övertygelser.



När jag överlämnar mig åt flödet kan jag skapa konst som jag känner starkare för. Om jag känner mig stressad, ur balans eller försöker tvinga fram något blir det aldrig bra. Det syns direkt på mitt arbete – det blir kaotiskt. Jag skyggar inte för det, men de verk jag känner starkast för är de som känns enkla, naturliga och flödande.

 

Om jag känner mig stressad, ur balans eller försöker tvinga fram något blir det aldrig bra.

 

Du är född och uppvuxen i Kalifornien som andra generationens japan – hur bidrar det till din konst?

Jag funderar aldrig på hur min bakgrund påverkar mitt arbete, men lustigt nog har jag börjat inse att den antagligen finns i mitt undermedvetna. Många säger att mitt arbete påminner om sumi-e, en sorts japanskt tuschmåleri. När jag reser till Japan dras jag till den traditionella konsten och den får mig att känna mig hemma på ett visuellt sätt. På samma gång känner jag mig amerikansk eftersom jag är född och uppvuxen här.

 

Inom mig vet jag att de två världarna kommer samman, öst och väst, men jag försöker att inte tänka på det när jag skapar min konst för då börjar den kännas mer uppstyrd och onaturlig. Samtidigt vill jag vara en bro mellan kulturer och visa människor att vi kan förstå varandra, trots våra olikheter. I många avseenden är vi faktiskt en och samma person.

 

 

Vad gör du när du inte känner dig motiverad att skapa?

Då låter jag bli, jag tvingar inte mig själv. Förut försökte jag måla en gång om dagen men jag har insett att jag inte kan tvinga fram något. Jag målar när jag känner för det, jag skriver när budskapen kommer till mig. Jag tar mitt arbete på allvar, men samtidigt vill jag inte skapa för skapandets skull. Jag vill inte tappa min kreativitet, och jag tror att det är lätt hänt om man försöker tvinga sig själv att göra saker man inte vill göra.



Hur vill du att ditt arbete ska få andra att tänka och känna sig?

Jag hoppas att mitt arbete genererar kärlek, fred och harmoni. Hur klyschigt det än kan låta, tror jag verkligen att världen behöver det.

 

Nu är jag nästan 40 år, och jag känner mig bekväm med att säga att jag är här på jorden för att skapa. Det är ett sätt att kommunicera. Min förhoppning är att målningarna, dikterna och annat jag skapar ska fungera som ett utrymme där andra människor kan stanna upp ett ögonblick för att andas och uppskatta livet. När vi får utrymme att andas kan vi tänka och uttrycka oss som vi verkligen vill. Det är svårt att visa vänlighet och medkänsla när vi är överhopade med annat. När vi inser att det finns ett utrymme där vi kan andas, och att vi kan växa med det andetaget, förstår vi att det finns mer i livet än att bara jäkta runt.



Du har nyligen välkomnat ett nytt liv till världen. Har det förändrat dig som person och ditt sätt att se på tillvaron?

Ja, verkligen. Jag kallar henne min lilla zenmästare för hon gör mig ödmjuk och tvingar mig att gå bortom mina gränser varje dag, varje sekund. Hon lär mig tålamod, något som jag trodde att jag redan hade. Hon lär mig att vara närvarande och njuta av ögonblicket, för spädbarn lever alltid i nuet. Det är också något jag trodde att jag hade koll på. Men nej, hon lever i nuet på riktigt och hon har lärt mig att varje ögonblick leder till nästa, som leder till nästa … Det är en sak att förstå det, en annan att uppleva det själv. Det har förändrat mina prioriteringar och mitt fokus på kreativitet.



Har du några dagliga rutiner?

Min dag var ganska strukturerad innan jag fick min dotter. Jag vaknade, mediterade, tränade yoga, skrev dagbok, åt frukost och gick till studion för att måla. Sedan brukade jag vila, laga middag och varva ned inför natten. Så såg mitt schema ut tidigare.



Nu är det helt annorlunda. Numera är jag nöjd om jag hinner gå på toaletten, fräscha upp mig och äta frukost innan min dotter vaknar. Det är guld. Då tänker jag: ”Det här kommer att bli en underbar dag!” Om hon fortsätter att sova gör jag något för mig själv. Jag väljer aktiviteten intuitivt. Känner jag för att läsa? Känner jag för att svara på mejl eller leta information om något jag har funderat på? Jag försöker använda den där värdefulla tiden till att göra något för mig själv så ofta jag kan under dagen.



Vilken typ av träning ägnar du dig helst åt?

Jag har alltid älskat yoga, det är viktigt för att jag ska må bra. Jag skulle vilja träna yoga på allvar, eftersom det är så transformativt. Det är en upplevelse som är i samklang med min kropp, mitt sinne och min själ. Jag älskar yoga och hur det får mig att må, jag ser alltid fram emot det.

 

 

Vad gör du för att koppla av?

Meditation är en viktig rutin för mig. Jag försöker meditera varje dag, åtminstone i 5 minuter. Jag älskar att läsa, det är avkopplande men även väldigt stimulerande eftersom de böcker jag läser väcker anden.



När det blir kallare ute tycker jag om att dricka te med något sött till. Det är också en sorts avkoppling jag gärna unnar mig själv. Oavsett om det är kakor med te eller en bit choklad, ser jag verkligen fram emot det.



Du nämnde att läsningen lockar fram ditt sanna jag. Vilka böcker har betytt mest för att öka din medvetenhet?

När andra frågar mig vilka böcker jag rekommenderar, råder jag dem alltid att välja en bok som talar till dem.



Den bok min egen resa började med är Lycka! En handbok i konsten att leva av Dalai Lama. Av någon anledning kallade boken på mig, jag vet inte varför. Det var så jag började läsa andliga böcker, han öppnade den världen för mig.

Lev livet fullt ut av Eckhart Tolle har betytt otroligt mycket för mig.

En bok jag precis har läst klart och som jag älskade är Spiritual Growth: Being Your Higher Self av Sanaya Roman.

The Poetry of Impermanence, Mindfulness, and Joy av John Brehm var min dörr in i poesins värld. Jag älskar den, och den var väldigt rolig att läsa.

Letting Go: The Pathway to Surrender av David R. Hawkins är avkopplande som ljudbok. Det är något med den bokens energi som förändrar sinnet – jag är inte säker på vad. Varje gång jag läser den känns det som om sinnet transporteras till en annan dimension.

Om du är intresserad av andlighet och hur det fungerar i samspel med sinnet kan du läsa Frekvens: kraften i din personliga vibration av Penney Peirce. Hon skriver on andlighet, vetenskap och hur de kan förenas. Det är en väldigt intressant bok.

 

Vilket är ditt favoritcitat som du själv eller någon annan har skrivit?

Det är något jag skrivit själv, men det kommer definitivt från universum:

Genom att göra det du älskar inspirerar och väcker du andras hjärtan.

När jag fick det här budskapet – när jag laddade ned det – förändrade det mitt liv på många olika sätt. Jag tror det är kopplat till en väldigt grundläggande del av oss. För mig har det definitivt varit ett sätt att få kontakt med människor i hela världen, och det har förändrat mitt liv på viktiga sätt. Det är något jag alltid kommer tillbaka till när jag börjar ifrågasätta mitt arbete. Var och en av oss kan få kontakt med den vi är innerst inne och leva ett äkta liv. Genom att vara oss själva kan vi inspirera andra människor till att göra samma sak. Därför tror jag det är viktigt för var och en av oss att visa vördnad för den delen av oss själva.

 

Det är viktigt att inse att vi räcker till precis som vi är, med alla brister och allt annat som ingår i det. Det kan finnas saker vi vill jobba på – men det ska vara för att vi själva vill, inte för att vi måste.